Less is the new more
Dusch med varmvatten, televisionsapparat… toalett med spolfunktion! Vad är detta för ny, förundransvärd teknologi? Det ingår tydligen möbler när man betalar tredubbelt i hyra. Vi har någon sorts luftkylarapparat som tydligen kallas AC också. Förtjusande, men hur blev det med budget-tänket egentligen?
Hadrien kom, Anton fyllde år och plasthinkarna åkte fram bland all sand och folk på stranden i Koh Tao. Som ett naturligt resultat av alkoholkonsumtion och grundliga lektioner för mig själv inom ämnet ”vad-sprit-gör-med-kroppen” klarade jag slutligen av att tappa bort mitt armband. Att jag höll ut såhär länge vara nog bara ren och skär tur. Armbandet har fått sin egen historia. Men nu är det tydligen över.
Första gången jag var i vattnet badade och dök jag så våldsamt att det slets bort från min taniga handled av de starka vågornas baksug. Borta, trodde jag. Trots att det borde varit ivägspolat, försvunnet och halvägs till kontinenten dök det upp lite senare ett par meter ut. Lucky me.
3 veckor senare, efter att ha solblekts från brunt till vitt och blivit mer och mer begagnat lyckades det även gå sönder.
Pärlregn.
Jag samlade ihop de utspridda smulorna från golvet och beslöt mig senare för att ”det visst skulle gå att laga”. Hör och häpna, det gick. Om än lite mer defekt än innan och med en saknad del. Fantastiskt.
Nog om armbandet.
När vi gick upp i boendestandard var vi såklart tvungna att gå upp även i mopedklass. Skönt att ha fordon som faktiskt går att framföra på dessa usla jordvägar. Tänk att vi slet med våra vespor i så många dagar på så galna vägar…
Hadrien kom, Anton fyllde år och plasthinkarna åkte fram bland all sand och folk på stranden i Koh Tao. Som ett naturligt resultat av alkoholkonsumtion och grundliga lektioner för mig själv inom ämnet ”vad-sprit-gör-med-kroppen” klarade jag slutligen av att tappa bort mitt armband. Att jag höll ut såhär länge vara nog bara ren och skär tur. Armbandet har fått sin egen historia. Men nu är det tydligen över.
Första gången jag var i vattnet badade och dök jag så våldsamt att det slets bort från min taniga handled av de starka vågornas baksug. Borta, trodde jag. Trots att det borde varit ivägspolat, försvunnet och halvägs till kontinenten dök det upp lite senare ett par meter ut. Lucky me.
3 veckor senare, efter att ha solblekts från brunt till vitt och blivit mer och mer begagnat lyckades det även gå sönder.
Pärlregn.
Jag samlade ihop de utspridda smulorna från golvet och beslöt mig senare för att ”det visst skulle gå att laga”. Hör och häpna, det gick. Om än lite mer defekt än innan och med en saknad del. Fantastiskt.
Nog om armbandet.
När vi gick upp i boendestandard var vi såklart tvungna att gå upp även i mopedklass. Skönt att ha fordon som faktiskt går att framföra på dessa usla jordvägar. Tänk att vi slet med våra vespor i så många dagar på så galna vägar…
Kommentarer
Trackback
