Med sikte vänster
Efter att vi nästan lyckats missa bussen som skulle ta oss till piren, båten och senare Phuket sitter jag nu i skrivande stund bakom ett par kvarglömda Ray-Bankopior på en skumpig buss.
Vi fick nog av Koh Samui. Nog av Chawengs koldioxid och dofter. Nog av flygplan på låg höjd över stranden var femte minut. Deras dånande ljud dödade nästan alla frekvenser och gjorde det omöjligt att föra en konversation i normal ton.
Nu ska vi återfinna paradiset. Eller, åtminstone hoppas vi hitta en skön plats med bra häng och finare stämning. Hadrien har pratat gott om ”Railay Beach” så det är dit vi är på väg. Det sägs vara en av världens vackraste stränder. Vi ska uthärda några timmars buss och båtfärd till för få att uppleva ny atmosfär.
Nu skakar det lite för mycket för att kunna skriva ordentligt så jag lämnar det här där det är.
Upp till bevis för västsidan.
Vi fick nog av Koh Samui. Nog av Chawengs koldioxid och dofter. Nog av flygplan på låg höjd över stranden var femte minut. Deras dånande ljud dödade nästan alla frekvenser och gjorde det omöjligt att föra en konversation i normal ton.
Nu ska vi återfinna paradiset. Eller, åtminstone hoppas vi hitta en skön plats med bra häng och finare stämning. Hadrien har pratat gott om ”Railay Beach” så det är dit vi är på väg. Det sägs vara en av världens vackraste stränder. Vi ska uthärda några timmars buss och båtfärd till för få att uppleva ny atmosfär.
Nu skakar det lite för mycket för att kunna skriva ordentligt så jag lämnar det här där det är.
Upp till bevis för västsidan.
Kommentarer
Trackback
