Moppeblues
Gradvis börjar respekten för groparna i det som, i brist på bättre ord, kallas för väg försvinna, och vespan avsedd för stadsbruk har fullbordat sin förvandling till motorcross i mina tankar. Jag ignorerar bestämt de desperata skrik på hjälp den ger ifrån sig, låtsas som om jag inte märkt att riktningsvisarna har kapitulerat och studsar obekymrat vidare mot solnedgången.
Gång på gång upprepar jag mitt lugnande mantra för mig själv: än så länge är allt bra, än så länge..
Gång på gång upprepar jag mitt lugnande mantra för mig själv: än så länge är allt bra, än så länge..
Kommentarer
Trackback